fredag 15 januari 2016

160115 nr 431 

Växt 
Akryl på platta, 15x15 cm 

När man är barn man ofta tror, 
det är en fördel att bli stor. 
Man har så brått att växa till 
då det är mycket som man vill 
och vips så kommer sen en dag 
då tillväxt söks av annat slag. 
Nu ska man gro på inre ledden 
men inte växa ut på bredden.
Upplagd av kl.
Etiketter:

16 kommentarer:

  1. BP15 januari 2016 kl. 21:14

    Makalöst bra tavla och perfekt text till eller tvärtom, beroende hur man vill se det;-)

    I den här tavlan gillar jag den "mystiska" känslan. Å hur du fick till de tre människorna som både "står" på marken och ändå inte. Svårt att förklara. Vad jag vill säga att samtidigt som de står så speglar sig deras ben. Fantastiskt... igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ulla maria johanson16 januari 2016 kl. 14:54

      Så roligt att du ser ett samspel mellan text och bild. Utgick idag från veckans fb-gruppstema som var växt. Ofta kommer texten efter bilden så det är kul att ha bägge delarna med från början.

      Radera
  2. Bevare mig väl15 januari 2016 kl. 22:14

    Växtligheten ... jag setter mig nere i vänstra hörnet och betraktar dessa varelser och ser mig själv - distans på nära håll! Bredd i trygghet och lite mörkt skrämmande, men de varma färgerna över oss ger frid så tillväxten kan gro i ro. Tack för denna stund! Stor kram!

    SvaraRadera
  3. Geddfish ♥15 januari 2016 kl. 22:18

    Tre barn, kanske tre syskon. Blicken faller direkt på dem.
    Och dikten gick rakt in i hjärtat.

    För min inre syn ser jag mig i småskolan, där flöt en bäck bredvid. Och på vintern så jumpade pojkarna på isflaken.

    *tummen upp, igen och igen*
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. ulla maria johanson16 januari 2016 kl. 15:03

      Det känns gott att du och flera andra ser personerna i bilden. Jag var lite osäker på om man skulle förstå men ville samtidigt inte överarbeta och göra alltför tydligt. Gillar själv tavlor där jag som kan få egna tankar och bilder.
      Stort tack för att du delade med dig av din bild.
      Kram!

      Radera
  4. Anki16 januari 2016 kl. 07:15

    Jag är inte så bra på att recensera, men jag tycker om dina tavlor och gillar dina fyndiga små texter! Tack för att du delar med dig!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ulla maria johanson16 januari 2016 kl. 15:05

      Du ska veta att dina värmande ord är guld värda. Stort tack för att du tog dig tid att kommentera, det gläder mig.
      Kram!

      Radera
  5. Anonym16 januari 2016 kl. 13:58

    Hej
    En jättefin dikt och dessutom alldeles sann. Jag småler
    /Leva-Kerstin
    www.steeperz.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. ulla maria johanson16 januari 2016 kl. 15:11

      Varmt tack för kommentaren, glad att du ler. :)
      Kram

      Radera
  6. Karin Evby16 januari 2016 kl. 19:14

    Jag har en liten vävd tavla som heter 3 generationer, den tänkte jag direkt på!
    Jag har också läst vad de övriga skrivit. Det är kul eftersom vi alla uppfattar ett föremål så olika. Vi försöker gärna associera till oss själva. Kanske något i vår närhet eller något vi upplevt.
    Ha en fin kreativ dag även i morgon!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. ulla maria johanson16 januari 2016 kl. 22:56

      Tack för att du delar dina tankar. Så kul att läsa. Tycker att det är just det som är så fascinerande med det diffusa, det ger utrymme för betraktaren.
      God fortsättning på helgen. Kram

      Radera
  7. Anonym16 januari 2016 kl. 22:13

    Så sann dikt, särskilt sista raden!! Underbar tavla med en liten familj på strandpromenad!
    Varma kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. ulla maria johanson16 januari 2016 kl. 23:00

      Tack för ännu en fin bild. Så roligt med alla tolkningar.
      Varma kramen!

      Radera
  8. P-A17 januari 2016 kl. 22:24

    Fyndigt! Precis så är det.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)