160415 nr 522
Akryl på platta, 15x15 cm
Hon skyllde inget på nån slump
och spådde ej i kaffesump,
lita inte blint på turen,
utan sa sig se strukturen
och vart än hon än blev lämnad
ledde det dit hon var ämnad.
Här finns plats att ställa sig frågan
huruvida det är slumpen eller ödet
som fört samman text, bild och titel.
Älskar din humor - i den kursiva texten, för jag ställde ungefär samma fråga;-) Gissar på slumpen...
SvaraRaderaÅ för att vara helt ärlig så ser jag ingen direkt koppling mellan dikten och tavlan. Men jag bara ÄLSKAR tavlan - igen och igen. Ja, jag bara önskade att jag kunde måla som du...
Tolkar din tavla som en grotta faktiskt, även om grottor inte är blåa i vanliga fall. Men jag ser ju alltid lite "konstiga" saker;-)
Maken sa precis att han skulle tvinga dig ut på utställningar. "Hon har ju "DET" sa han. Ja, det har jag ju fattat för länge sedan, han också. Det är bara du som inte har fattat hur otroligt duktig du är... Det är dags nu tycker jag!!!
PS. Älskade din kommentar till dagens inlägg hos mig. Å du - jag väntar fortfarande på dina kontouppgifter - ja, jag väntar på tavlan jag betällde från Spanien också. Är så stolt över mig att jag inte glömde. Men du kunde ju ha påmint mig - som jag bad om alltså;-) DS.
Stort och innerligt tack till dig och din make för de otroligt fina, värmande och peppande orden. Jag är mållös.
RaderaUtan besvär
SvaraRaderajag ser en man med gevär
Vaktar sin asfaltblomma
som på vandringsstråt ska komma.
Fantastisk rubrik, tavla och dikt, men jag inte ihop dem fick.
Jag ser Lasses grotta framför mig. Lasse i Berget bodde uppe på Kinnekulle. Han jagade. Frun sydde på sin symaskin där i grottan. Barn växte upp där. Där fanns verkligen ödet.
Detta var vad JAG såg, och det är så intressant att studera dina motiv, du kan gå långt!
TemaKram ♥
Du skapar här ett sammanhang
Raderaav allra högsta rang
Alltid lika kul att läsa. Fascinerande med grottfamilj.
Varma kramen
Utan tvekan, en man med gevär på vakt. Vad han sedan vaktar är mera höljt i dunkel. Kanske ödesgudinnan?
SvaraRaderaAllt tyder på att svaret på din fråga är ödet, om man utgår från dikten. Eller kan ödet och slumpen vara samma sak?
Innan jag la ut bilden såg jag inte geväret. När nu du och Gerd hittat det kan inte ens jag undgå att märka det. Är det slumpen eller ödet som placerat det där? Undrar vad Freud skulle sagt om det eller om mig.
RaderaDet var frågan? Har funderat hit och dit men kommer inte fram till något bestämt, lämnar frågan öppen, he,he!
SvaraRaderaAllt du målar och skriver är så underfundigt och skönt.
Ha en trevlig kväll👌 Kram
Du ska ha tack för mödan och funderingen. Här står vi alla svarslösa.
RaderaTrevlig fortsättning på helgen o kramen
Ödet eller slumpen ... ja, vem vet? Jag vet att jag ser en blå öppning - kanske en ingång - kanske ett fönster ... känns som jag sugs in där. Ljuvliga färger!
SvaraRaderaKram
Mycket kul att läsa alla tolkningar. Det får mig att se på bilden på nya sätt. Tack.
RaderaKramen
Underbara blå toner i en yster dans! En lyktstolpe utan lykta! Allt invävt i ett band av rimmande ord.
SvaraRaderaTror mest på slumpen, jag!
Kramar Karin
Här fick jag ännu en bild av bilden. Jag tackar och bockar.
RaderaKramen
Hur det än sig slumpa
SvaraRaderaödet kan sig dumpa
Blått blod pumpa
Ge strukturen
rena turen
Själen talar
skalar
av öde slump och tur
ämnad
vilja vill
inte sitta still
njuta och finnas till
Färgerna och strukturen är fantastiska i denna tavlan!
Slump eller öde?😍
Strukturell kram!
Din ordförening
Raderaskapar mening
och struktur
jag har tur
Tack
Ämnad kram