torsdag 14 april 2016

160414 nr 521 

Tvåsamhet 
Akryl på platta, 15x15 cm 

Hon var åldrig och rätt skral,
han var ung och högst vital
flera gånger varje dag
gick de ut ihop ett slag 
och då han var född till hund 
 njöt han varje lössläppt stund.
Medan matte sakta linka
sprang han lycklig runt och pinka.

18 kommentarer:

  1. Tror det får räcka med "LOVE IT" - både tavlan och dikten. En av dina absolut bästa kombon om jag får säga så:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får du mycket gärna säga. Kul att du tycker det. :)

      Radera
  2. Åter en gång en riktigt kul avslutning på dikten! Leendet lockades fram. Det är sådant man behöver i tidig morgonstund för att få bra början på dagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett morgonleende är alltid en bra början. Att kunna bjuda på det känns fint.

      Radera
  3. UNDERBAR! Både tavla och poem <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så glad jag blir att du tycker det. Tack.

      Radera
  4. Vilket förbund
    mellan människa och hund!
    Poem och målande
    har du gjort strålande!

    TvåsamhetsKram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strålande glad för de välvalda, värmande orden.
      Gemensamhetskram!

      Radera
  5. Åh, det där är jag och Puzzel :D

    SvaraRadera
  6. Underbart skrivet och jag känner igen mig och hunden!
    Trevlig helg och varma kramar!

    SvaraRadera
  7. Ha, ha, ha! Vid vår kvällspromenad igår, så stod jag och tittade på en björk som hade fått musöron. Ser du, sa jag till mannen? Men han var inte där! Han hade uppsökt ett större träd, och stod just och ....pinkade!!
    Män och hundar vill gå sina egna vägar!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Frågan är om det är revirmarkerande eller mer handlar om skvättandets glädje. Även här har björkarna börjat få musöron. Nu går våren fram med stora kliv.

      Radera
  8. Härlig dikt och målning. Båda ger en skön känsla att sommaren är på väg.

    SvaraRadera
  9. Helt underbar tavla och dikt!
    Tjusarkram!

    SvaraRadera