torsdag 25 februari 2016

160225 nr 472 

Blidväder  
Akvarell, 17x17 cm 

Lite solsken gjorde susen
 i en tid så kall och frusen. 
Människor från hela staden 
strosa glatt på esplanaden 
och när solen sedan dala 
gick de inte in i dvala
utan samlades hos Mats,
som bebor ett helt palats.

14 kommentarer:

  1. Har du varit i min stad
    och gått på promenad?
    Här vid Vänerns strand
    jag strosar fram ibland.
    Motivet kändes så bekant
    så det vara bara inte sant.

    Nu tolkade jag bara bilden från den upplevelse jag fick. Din dikt kan i sig också tolkas som att utspela sig i min stad. Härligt!

    BlidvädersKram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att du ser spår utav din stad
      det gör mig mycket glad
      och ibland det händer
      att jag besöker Vänerns stränder
      Tar en tur uti min Skoda
      för att på din stad få skåda

      VårvädersKram

      Radera
  2. Nu brukar jag ju alltid titta på din tavla först. Å det jag såg var ett industriområde beläget nära en sjö. Otroligt vackert tyckte jag.

    Åsså läser jag din dikt och får en helt annan syn på tavlan. Snacka om att dina tavlor verkligen eggar min fantasi och får mig att tänka mindre på mitt eget "konstiga" sätt. Love it:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så fantastiskt roligt att läsa alla tankar och tolkningar kring bilderna. Jag ser det som en stor gåva. Tack!

      Radera
  3. Undrar hur det kommer sig att Mats har ett palats när övriga är kalla och frusna. Var det även Mats som lockade fram solen? Cool bild! Blommor i förgrunden, en sjö och en mörk stad med en strimma grönt mitt i. Även om det ljusgröna lyser upp är jag inte säker på att det inger hopp. Det gröna ser nästan giftigt ut. Det känns som om staden på andra sidan sjön går ett okänt öde till mötes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mats ärvde palatset av sin mormors bror som var en driftig byggmästare, barnlös och mycket sparsam (somliga kallade honom snål). Snål kan man däremot inte kalla Mats men blyg är han och dessutom nyinflyttad i staden. När han nu träffade på andra stadsbor på esplanaden denna första varma vårvinterdag tog han mod till sig och bjöd hem dem i hopp att få nya vänner. Kul att du gillar bilden och tack för din reflektion kring den.

      Radera
  4. Vad fint skrivet till en underbar tavla (:

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du tycker om det. Stort tack. :-)

      Radera
  5. Jag tycker mig se idealstaden med långa träd och ljusa fält mellan höghusen på andra sidan en mindre sjö när solen dalar. Dikten bekräftar min syn: folket strosar glatt i solen och när kvällen kommer ställer rikemannen Mats sitt palats till förfogande utan knot för alla som vill komma och, antar jag, en munter samvaro inleds i skymningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev det kanske för mycket av Utopia? Bilden är ju som synes helt folktom och jag var först på väg att skicka hem dem i dvala vid solnedgången när den ensamme och nyinflyttade Mats försynt föreslog att han skulle ha öppet hus. Idén slog väl ut och glädjen stod högt i tak, vilket inte säger lite med tanke på takhöjden i palatset.

      Radera
  6. Ja, det var ett fint palats som den där Mats har!
    Tack du underbart duktiga och roliga människa!
    Trevlig helg
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. När nu Mats fått sällskap i sin stora boning trivs han gott med livet. För vad är livet utan vänner? Tack du rara bloggvän för support och uppmuntrande kommentarer. Du är en pärla.
      Allt gott o kram

      Radera
  7. Du vilar i grått och gult ...
    Jag vilar också i det ...
    Det ger närhet - och space ..
    Kom att tänka på mina drömmars stad ...
    Drömkramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så gott att vila
      i stunden i livet
      i det stora, i det lilla
      in i drömmen glida
      Rymdkramar!

      Radera